Musiken och jag

Jag har svårt att klara mig utan musik. Det blir så förbaskat tomt när den ekar med sin frånvaro. Efter en stund på jobbet, utan ett skönt groove från Spotify, börjar det helt enkelt krypa i min kropp. Som tur är har jag under hela min yrkesverksamma karriär haft förmånen att kunna lyssna till musik när jag jobbar.

Förr var upptäckandet av ny musik och den pirriga förväntan inför kommande album-släpp omgärdat av en annan aura än i dag. Avsaknaden av dagens artist-bloggar och annan förhandsinfo, byggde upp en tätare spänning och mer fantasifulla visioner om vad som komma skulle. Och när man väl fick hem den nyinköpta LP:n eller CD:n (ofta beställd ur en vältummad Ginza-katalog...), så möttes man många gånger av fortsatt mystik och fortsatt stora möjligheter till egna tolkningar kring artisternas bakgrund, utseenden, preferenser osv. Man fick ljudet och på sin höjd ett par bilder att hänga upp helhetsupplevelsen på.

Jag är lite kluven till dagens situation. Det är nu så enkelt att ta del av "sina" artisters pågående processer med nya album och turnéer. En del av mystiken försvinner lite. Visst finns det många som fortfarande håller hårt på integriteten och framstår som väldigt svåra och oåtkomliga. Men det känns som dessa artister är lätträknade. Nu bjuds man helt enkelt på det mesta som händer bakom kulisserna.

På tal om musik och mystik. Tack vare min vän Johan och hans svensexa befann jag mig i lördags på Stockholms stadion och fick där bevittna de gamla rockarna Kiss live. Ett band som genom sin sminkning och sina teatraliska scenkostymer har dolt sina rätta jag genom åren. Visserligen lät de sminket falla under en period, men nu är bandmedlemmarna åter utstyrda till sina alter egon; Starchild, The Demon, The Catman och Space-Ace.

För att inte skingra mystiken för mycket rörande de sminkade Detroit-rockarna, så bjuder jag här på en bild som låter din fantasi spinna vidare och skapa din egna unika bild av Kiss. Alltså ingen närgången och avslöjande vy från fotodiket denna gång.

Just ja, jag måste ju tillägga att för en Kiss-novis som jag, så var konserten var riktigt grym. Gubbarna kan fortfarande det där med att hålla låda...